när jag inte trodde det kunde bli värre.

Idag i skolan skulle vi springa testloppet. Det är det värsta som finns. Vi springer 2km. Jag tycker inte det är jobbigt att springa men jag hatar att springa på tid. Men när jag kom hem hittade jag och min kompis Sofie Amigo (vårt marsvin) död i buren! Vi blev jätte ledsna. Min syster var redan hemma men hon visste inget än. Farmor som hade varit där hela dagen. Mamma fick berätta det för henne. Alla grät. Vi bestämde att vi skulle ha begravning så vi ringde Marion och Kent, mormor och morfar och våra kompisar Max och Kajsa. Vi la ner Amigo i en skokartong som vi klädde med våran kökstapet. Sedan la vi ner honom med alla presenter vi gjort till honom. Vi tog med Zvinto ut inlindad i två mössor. När vi grävt ner honom läste Lovisa upp sin dikt som gick så här. Amigo, Amigo kära Amigo du är död nu men du lever i himlen som en ängel som och i allas hjärtan lever du också och Zvinto tänker på dig. Fast vi aldrig får se dig mer så har vi våra minnen av dig. Du blev 8 månader och nu är du död men vi hoppas att du får många vänner i djurparadiset. Sov så söt Amigo, Amigo kära Amigo. När hon läst sjöng hon och Kajsa en låt. Sedan fick alla gå in och äta äppelpaj. Så nu vet jag att det finns något värre än testloppet.

I